Möbeln är en schäslong i kraftigt bakåtlutad position för att rikta blicken upp mot molnen. Underredet ville jag ge ett monolitiskt utseende som är i dialog med markbeläggningen på platsen. Dess speglande yta, reflekterar underlaget, oavsett var man ställer möbeln. Ovandelen påminner om en flygande matta; en symbol för farkosten in i djupa sagor, och känslan av ögonblicket då man faller i sömn. Under vårutställningen är det ett betonggolv, men jag ville att möbeln skulle kunna fungera lika väl på en gräsmatta, där användaren kan blicka upp mot de riktiga molnen, eller på en sandstrand eller en övergiven grusplan. Ovan denna monolitiska grund är en tunn skiva med applicerat konstgräs, som ligger dikt an ett tunt isolerande liggunderlag. Detta för att få ett stramt liggande, men ändå med ett lite mjukgörande lager. Den bakåtvinklade formen med den högt positionerade fotänden påminner om en tandläkarstol, och tvingar in användaren i en viss, behaglig men inte valfri, position. Detta lite dominanta sätt att visa omsorg gör användaren fri från kravet på val av position.
